Hela Dej i Åsen

Blogg

Starten på mitt levande liv

Jag vet inte vad det var som fick mig att anmäla mig till mitt första frigörande dans pass. Då, 2002, var jag en mycket osäker, blyg, rädd, försiktig tjej med långt hår och mycket lite egen vilja. En duktig flicka som gjorde allt för att bli omtyckt och som var livrädd för att någon skulle tycka illa om henne. Jag kände inte efter hur jag ville leva mitt liv. Jag levde som jag trodde att omgivningen förväntade sig att jag skulle leva. Så här i efterhand inser jag att jag hade någon form av social fobi. Jag gick just då sjuksköterskeutbildningen och jag vågade aldrig räcka upp handen och säga något på föreläsningarna. Jag trodde aldrig att någon ville umgås med mig för att de gillade mig. Om jag blev tillfrågad att vara med så tänkte jag att det var för att de tyckte synd om mig och ville vara snälla. Som med allt annat så var det ingen inre önskan från min sida som gjorde att jag valde att läsa till sjuksköterska. Jag tänkte helt enkelt att det "såg bra ut". Ett respekterat yrke som passade perfekt för en "duktig flicka" . Orsaken till att jag ovan skrev att jag hade långt hår är att jag inom mig hade en önskan om att klippa av det. Men min dåvarande sambo ville inte höra talas om det och jag "lydde". Prestation och duktighet var mycket framträdande i mitt liv då 2002.

 Trots min osäkerhet och rädsla hamnade jag i alla fall på det där första frigörande dans passet på Aspö. Det var magiskt. Det är omöjligt att förklara i ord, men det var som om jag första gången upplevde kravlöshet. Det fanns inga måsten. Ingen vilja att vara duktig och prestera. Ingen känsla av att inte duga. Inte en tanke på vad andra ev skulle tycka om min dans. Några månader senare åkte jag till Stjärnsund för en helgkurs med frigörande dans ledd av Anne Grundel. En fantastisk helg med mycket känslor. Trots rädsla tog jag mod till mig och pratade med Anne enskilt. En av mina rädslor var att ta plats . En annan var att prata med folk jag inte kände, speciellt dem jag såg upp till så det var ett stort steg för mig. Anne berättade om dansinspiratörsutbildningen. En ett år lång distansutbildning till ledare i frigörande dans, med mycket personlig utveckling invävt. Jag kände i hela min kropp, i hela mig hur mycket jag ville detta. Inte för att leda dans utan för att utvecklas och lära känna mig själv. Men tankarna sa att det var omöjligt. Så mycket pengar till ingen "nytta" . "Bara" för att ta hand om mig. Men kroppen, mitt innersta skrek och jag lyssnade. Jag tog mod till mig och bad mina föräldrar om ett lån. Jag hade räknat med att de skulle avråda mig. Att de skulle tycka det var onödigt att lägga pengar på detta. Men jag underskattade dem. Jag tror de kände hur viktigt detta var för mig. Jag tror att hela jag utstrålade hur viktigt det var.

Utbildningen till dansinspiratör var livsomvälvande. Det hände så mycket med mig under detta år. Mycket av det finner jag inte ord för. Det var underbart, bitvis oerhört tufft och läskigt med djupdykningar i känslor, minnen, tankar och föreställningar. Efter varje delkurs kände jag mig tryggare, mer bekant och tillfreds med mig själv.

Jag blev inte kvitt alla mina ”problem” på detta år. Jag jobbar fortfarande med att inte låta ”den duktiga flickan” och ”att vara till lags” ta för mycket plats i mitt liv.  Jag är fortfarande rädd för att göra och vara fel. Kärleken till mig själv går upp och ner och behöver vårdas precis som vilken kärleksrelation som helst. Men det som skedde med mig under detta år var att jag började leva. Jag lärde mig att jag faktiskt får känna efter vad jag vill, hur jag vill leva mitt liv. Jag lärde mig att tillåta mig att känna och att uttrycka mina känslor. Jag insåg hur viktigt och nödvändigt det är att älska sig själv. Innan hade jag bara försökt älska andra och ”tiggt” kärlek från andra. Den där ”kärleken” jag försökte ge andra vara ingen riktig kärlek. Den var kravfylld. ”Om jag är snäll mot dig och gör som du vill så kan du väl älska mig”. Jag faller fortfarande in i detta mönster ibland. Men, nu förstår jag vilken tjänst jag gör hela världen genom att älska mig själv. Jag blir medveten om det de dagar jag har svårt att älska och acceptera alla mina sidor. Då har jag svårt att bemöta andra med kärlek och acceptans.  Jag känner det tydligt de dagar, stunder då jag upplever kärlek till mig själv och förståelse, acceptans med allt som är jag. Då kan jag möta alla andra med kärlek och acceptans. Jag dömer inte andra, eftersom jag inte dömer mig själv.

Jag hade inte en tanke på att leda dans själv när jag påbörjade min utbildning till dansinspiratör. Men det blev så i alla fall. Till min förvåning gick det bra. Jag var inte rädd för att stå i centrum. Det gick bra att prata inför en grupp. Jag är så oerhört tacksam för alla finns stunder jag delat med deltagarna på mina frigörande dans pass. Så mycket känslor som uttryckts. Så mycket skönhet som utstrålats inifrån när deltagarna är närvarande i sina egna kroppar och bara tillåter rörelser (eller stillhet) att komma inifrån.  Så magiska saker som upplevts av mig och deltagarna och som ibland delats med ord efter danspassen. Så starka upplevelser och ibland livsomvälvande positiva insikter som kommit till deltagarna. Innerligt tack för den frigörande dansen och för er alla som deltagit och delat detta med mig och till er som kommer att delta framöver . Tack!

Till er som möter mig idag, på mina yoga- eller danspass. Ni ska bara veta att detta inte hade varit möjligt utan att jag hade klivit in på Aspö den där dagen 2002. Hade någon sagt till mig då, att jag några år senare, skulle leda dans och yoga, så hade jag bara stirrat oförstående på dem. Inom mig hade jag tänkt att personen i fråga måste vara knäpp. Det är 15 år sedan men det känns som om det var i ett annat liv. Den frigörande dansen var starten på mitt liv. Eller starten på mitt levande liv.

Överraskningar från mitt inre

Gårdagen, lördag 8/10, spenderades på Aspö gård i Skövde, där Ulrika Johansson, Yoga för Kropp och Själ höll en endagarsretreat med yoga och meditation. 

En fantastiskt spännande och bitvis skönond (för både kropp och själ) upplevelse. Om du får chansen så rekommenderar jag dig verkligen att delta på retreat med Ulrika. Varje människa är unik och har sina egna erfarenheter och kunskaper. Varje människas bagage ser olika ut. Men, som en av deltagarna uttryckte i slutet av gårdagens retreat; vi har alla svar inom oss. Om vi bara tar osss tid och mod att lyssna. Jag fick tid och inspiration att lyssna igår och detta är lite av det jag upplevde.

 

Redan innan jag klev in på Aspö hade jag medvetet bestämt att detta var min dag. En dag då jag skulle få möjlighet att vara med mig själv utan att känna behov av att vara trevlig och duktig . Känner när jag skriver detta att jag vill förklara/förtydliga. Givetvis  menar jag inte att jag skulle vara otrevlig, men jag ville känna kravlöshet. Känna att jag inte var tvungen att prata med andra, vara social. Känna att jag inte behövde bevisa något för någon annan. Kände mig lugn när jag klev in, hälsade på Ulrika och tog plats på mattan.

Jag hoppades på en dag i tystnad och hade lovat mig själv att ge mig själv detta oavsett vad "reglerna" för dagen skulle vara.  Hjärtat jublade när Ulrika bjöd in till tystnad. På ett mjukt sätt uppmanade hon, utan tvång eller pekpinnar, till tystnad, så att vi skulle få chans och möjlighet att vara med oss själva. Jag vet att det kan verka märkligt, tråkigt och kanske skrämmande för den som inte provat. Jag tyckte själv det kändes obehagligt första gången. Minns att vi vid detta tillfälle satt och åt under tystnad. Jag kände mig otrevlig och obekväm. Numera älskar jag att få möjlighet till tystnad.

Yinyogapasset var så skönt för både kropp och själ. Det är ju inte alltid som det bara är behagligt, men idag kunde jag bara få njuta. Det var ganska rejält skönont i vissa positioner, men det släppte allteftersom. En härlig känsla. Jag förstår att yinyoga är så populärt :)

 

Min första aha-upplevelse för dagen kom under första meditationen då vi uppmärksammade vårat hjärta. Jag upplevde att hjärtat slog tungt och ansträngt. Jag blev först rädd och ville fly och avbryta meditationen, men valde att vara kvar. Plötsligt fick jag en känsla av en katt vilande på bröstet. En spinnande katt. Känslan som kom var saknad och tårarna började rinna. Jag satte ord på det i mitt inre. Jag saknar att ha en katt nära mig. Men, det var också en symbol för att jag behöver lugn, stillhet och mys. Jag såg/kände för mitt inre hur jag satt, med katt i knät och en bok, i en mjuk soffa med en filt och en kopp te. Hjärtat slog nu lugnt och tryggt.

 

Hathayoga var nästa punkt på programmet. Ett känslomässigt riktigt jobbigt pass för mig. Jag kände mig dålig som inte klarade positionerna bättre. Tänkte att detta borde vara lätt för mig som är yogalärare. Tänkte att jag borde ha tränat mer yoga. Framåtfällningarna kändes sköna och lätta. Bakåtböjningarna var plågsamt jobbiga. När vi skulle göra kamelen började jag nästa gråta. Det är ibland svårt att vara sann och verkligen tolka kropp och sinnes signaler rätt. Är detta kroppens sätt att tala om att jag behöver mer aktivitet och mer bakåtfällningear eller att jag behöver mer stillhet och framåtfällningar.  Jag tror att jag behöver mer vila och introspektion för att sedan mjukt införa mer aktivitet och utåtriktning.

 

Att äta lunch i tysthet var underbart. Se,höra, lukta, känna och smaka. Att slippa vara social. Att slippa ha en roll. Att bara få vara. Efter maten var det dags för en meditativ promenad runt Karstorpssjön. Kom på mig själv med att tänka dömande tankar om någon som kollade sin mobiltelefon och kom snart på orsaken till dömandet. Jag ville själv sätta på min mobil för att kolla om jag fått svar på vänförfrågningar och om någon gillat mina inlägg å facebook. Jag fick tvinga mig att låta bli. inser att detta inte är sunt för mig och lovar mig att ha detta i åtanke. Jag lämnade den kvar i lokalen när jag gick ut.

 

Promenaden skulle ske långsamt, men jag halkade efter eftersom min kropp hade en betydligt långsammare takt än de andra. Jag kom på mig själv att tänka att jag borde öka på takten för att inte komma efter, men kroppen var väldigt bestämd och jag lyssnade. Jag fick en fantastisk promenad fylld av insikter. Jag kände hur det kändes att gå på olika underlag. Jag kände hur kläderna stramade mot kroppen. Min vinterjacka är snart för liten och det känns inte bra. Kände mig lite dålig som tillåtit kilona att läggas på. Noterade detta och lovade mig att snällt lyssna till hur jag bäst kunde göra något åt detta. Hörde gruset under fötterna. Såg underbara vyer. Vackra färger på löven. Fantastiska träd, stora och små, gamla och unga. Vatten.  Jag kom på mig själv med att vilja fånga och spara upplevelserna och dela dem. Ville ta upp telefonen och fota men den var, som tur var, inte med. Jag hörde fåglar, vinden susa i träd och vass, och upplevelsen av hur olika det lät. När jag stötte på andra människor kom jag på mig själv med att ta ansvar för deras känslor. Ville inte att de skulle bli illa till mods av mitt udda beteende. Att jag gick mycket långsamt under tystnad utan att säga hej eller se åt dem. Kroppen vägrade att öka takten och jag kom tillbaka sist av alla. Det gav mig möjlighet att konfrontera en av mina rädslor i livet. Rädslan att komma för sent och rädslan att sticka ut/vara märkvärdig. Jag smög in och satte mig på min plats precis innan Ulrika lät klangskålen ljuda för att markera att det var dags för den sista programpunkten, mediyoga.

 

Jag tycker om att få ljuda i yogan. Att kravlöst släppa ut ljud/mantra på utandeningen. I mediyogan gjorde vi det när vi tonade in och tonade ut passet. Det är också värdefullt att ha med sig ett mantra som hjälp för att vara här och nu i andetagen. Mediyogapasset var mest skönt och en påminnelse om mina spända, stela axlar som behöver mer omtanke.

 

Dagen avslutades i ring där alla fick möjliget att dela sina upplevelser. Det är alltid lika fint att få höra andras reflektioner och känslor. Många gånger väcker det igenkänning och/eller ahaupplevelser. Tack alla fina deltagare. Tack Ulrika för denna fina dag och tack till dina medhjälpare för god mat och välordnat evenemang.       

21 dagar till ett lättare och friskare liv

Våren 2015 genomgick jag en livskris som jag kom ur starkare och friskare än någonsin. Jag lovade mig själv att aldrig glömma hur bra jag mådde i både kropp, själ och sinne i maj, juni 2015. Jag lovade mig själv att minnas hur migränen helt försvann, energin och humöret var på topp och kroppen var lätt (-12 kg) efter ett par månader utan vetemjöl, socker och med mycket lite processad mat. Det var inte bara kosten jag ändrade. Men hela min resa våren 2015 kommer jag att berätta om när jag är redo.

 

Det går alltid att hitta ursäkter till att ta tag i sitt liv :) Jag bestämde mig häromdagen att jag inte längre ville vara trött, tung och less. Jag har gått upp flera av de kilon jag blev av med förra våren. Jag är trött trots mycket sömn och har fått tillbaka min migrän. Min känslighet för andra personers sinnesstämningar är uppskruvad och självkänslan är vacklande.

 

Onsdag 7/9 skulle jag starta mina 21 dagar till ett lättare friskare liv. Hade hittat Karin Björkegren Jones underbara bok i hyllan och kände mig taggad. Fast jag är så kvällstrött tog jag mig till coop extra efter en lång arbetsdag i Stenstorp och Karlsborg för att inhandla allt jag behövde. 

Vaknade med lätt huvudvärk mitt i natten och på morgonen var migränen ett faktum. Så illa att jag inte kunde gå till jobbet. Värre än det varit sedan början av 2015. Första tanken var att skjuta på detoxen. Migrän framkallar en känsla av självömkan hos mig och en lust att tröstäta. Andra tanken var mer medveten. Jag insåg hur tokigt det vore att använda migränen som ursäkt när det är just den som är huvudorsak till att jag behöver göra detta.

Nu är jag inne på femte dagen av tjugoen och det går bra. Jag följer inte programmet strikt utan gör små avsteg. Men vissa saker håller jag på. Inget socker, gluten, fisk, ägg, mjölkprodukter. Givetvis inget kött, men det äter jag ju inte annars heller. De effekter jag hittills märkt av är -1,4 kg och ett betydligt lättare och lugnare sinne. 

STRESS drabbar inte bara mig själv

Idag blev jag plötsligt och oväntat på ett uruselt humör. Kände mig irriterad på hundarna som skällde och smågruffade med varandra. Upplevde oro och lätt irritation över uteblivet svar på messenger. Blev orolig och stressad när någon ringde från okänt nummer. Svarade eftersom jag tänkte att det kanske var viktigt/allvarligt. Kanske från akuten. Kanske hade det hänt sambon något. Katastroftankar. När det sedan visade sig vara en okänd person som ville boka massage reagerade jag med irritation och det fick den stackars oskyldige mannen på sig. Förlåt! jag kände mig olycklig och skamsen efteråt.

För mig, i min värld, är det inte ok att andra drabbas av mitt dåliga mående. Det är inte ok att jag skriker på hundarna. Det är inte ok att jag snäser på oskyldiga personer i telefonen (inte ens på telefonförsäljare :D Förlåt alla stackare som ringt till mig genom åren <3 ) Det är inte ok att jag är sur och tvär mot mina närmaste fast de inte gjort mig något. Orsaken är i detta fallet stress. Det är ingen ursäkt, men en förklaring.

 Man kan ju tro att någon som i flera år har jobbat med att hjälpa andra att stressa av borde vara expert på att göra det själv. Tyvärr har jag långt ifrån varit en förebild på området, men förhoppningsvis kan jag bli det. För min egen och omgivningens skull.

Under de senaste dagarna har jag tagit beslut och gjort saker för att minska min alldeles för höga stressnivå. Jag tog ledigt från båda jobben måndag och fredag denna veckan. De som känner mig vet att det är STOOORT att jag tar ledigt. Heja mig :) Jag har skrivit på blogg, facebook och i mail och förklarat varför jag i höst bara kan ta emot en bråkdel av mina massagekunder. Detta gjorde jag för min sinnesro. Jag har kastat och skänkt mängder av mina prylar under flytten. Precis nu tog jag beslutet att inte lägga ner mer tid på att försöka sälja prylar utan istället skänka dem. Åh vad jag älskar att det numera finns loppiscontainer på återvinningscentralen. Jag har kontaktat en städfirma som ska flyttstäda åt mig, vilket kommer göra slut på mitt sparkonto, men öka på mitt sinnesrokonto och spara på min sinande energi. Jag var på en välbehövlig taktil massage igår.  En intressant upplevelse som gav mig en hel del insikter. I början av behandlingen kom jag på mig själv att tänka att detta var bortkastad tid. Jag gör ju inget och det är ju inte ens skönont. Stress! Fantastiska Lena på Stugans Massage  & Hälsa fick mig till slut att slappna av djupt och behagligt. Så välbehövligt. Idag gick jag på ett härligt yinyogapass med Ulrika på Skövde Yogacentrum och gjorde mindre (gick inte så djupt i positionerna, avbröt innan tiden gått i flera positioner) än vad jag egentligen hade kunnat klara av. Efteråt anmälde jag mig till Ulrikas dagsretreat med yoga och meditation  på Aspö i oktober. Jag skriver detta, vilket faktiskt är terapi, hjälp till självinsikt och antistress för mig. Nu ska jag, trots motstånd, gå en lugn promenad med min fina prick, dalmatinern Queenie. För att jag vet att det är bra för mig.

Allting förändras 

Sedan 2008 har Hela Dej i Åsen varit en heltidssysselsättning för mig. Det har varit en givande tid men livet förändras, och sedan slutet av maj bor jag i Borgunda och jobbar 50 % i Stenstorp. Jag fortsätter att jobba i Åsen på em/kvällar tisdagar, onsdagar och torsdagar i höst. Jag prioriterar yogakurser men har kvar några få massagetider i veckan. Detta innebär att jag inte kan ta emot nya massagekunder och att jag tyvärr inte heller kan ta emot mer än ett fåtal av mina stammisar. Hoppas på förståelse för detta. Är så tacksam för alla mina kunder. Tack för dessa år. Tusen tack . Är glad att det finns så många bra kollegor i Karlsborg, Tibro, Hjo som kan ta emot er istället

Jag är tacksam för...

Mitt bästa måbra tips är att skriva en tacksamhetslista. Om jag känner mig trött , slut, deppig, negativ så finns det inget som lyfter mig bättre än att göra detta. Om jag bara kommer på att jag ska göra det :)

Nu, idag är jag tacksam för:

att jag sovit gott och vaknade av mig själv innan larmet

en nyvaken Elvis (hund ;) ) som kröp fram under täcket och viftade på svansen

min sköna säng

mitt trygga, fina hem

en galen Queenie (dalmatiner) som hörde att jag vaknat och kom springande med världens flin. Har ni inte sett ett Dalamtinerflin så har ni missat något :)

att jag har rent vatten i kranarna, t.o.m. både varmt och kallt

att jag har kläder att ta på mig

att jag är frisk

mitt kök

bovetegröt

Zoegas kaffe

morgonpromenad i höstsol

min nyklippta gräsmatta

"min" cykel (lånar mammas  :) )

att jag kan hyra fina Åsenstugan

morgonyoga med fina, fokuserade, inspirerande deltagare

trevligt prat efter yogan

min massagestuga

min pappa som är fantastisk och just nu bygger yogalokal åt mig

min mamma som alltid finns där för mig

mina syskon, deras respektive och barn

att både bror och syster kommer på besök i helgen

riskakor med Tahini och banan

min nya frisyr

att jag bryr mig om hur andra påverkas av vad jag gör

att jag kan välja

att jag kan förändras om jag vill

att jag har makten över mitt liv

min diskmaskin

min tvättmaskin

att jag är född i Sverige

att jag får tycka vad jag vill och uttrycka det

att jag får ha vilken religion jag vill om jag vill

att jag aldrig upplevt krig på nära håll

att jag är trygg

att jag kan äta mig mätt varje dag

att jag får se ut hur jag vill

att jag kan höra

att jag kan se

att jag kan känna värme, kyla, beröring, tryck, smärta, obehag, välbehag...

att jag kan känna dofter

att jag kan känna smaker

att jag har mer än vad jag behöver

att jag har råd att gå till doktorn om jag behöver

min dator

min soffa

att jag kan läsa och skriva

min telefon

mina vänner

att jag lär mig något nytt varje dag

att jag lever

att jag känner

skavsår på benen som påminner mig om fin stund (klättrade i träd :) )

Mia Skäringer

yoga

kärlek

vänskap

förälskelse

att jag inte kan kontrollera allt

falu rödfärg

spindelnät och vacker spindel på min dörr

att jag kan erkänna mina rädslor

att jag kan vara modig

att jag tillåter mig att vara liten

min storhet

mammas får som klipper halva min gräsmatta :)

........

 

Listan kan bli hur lång som helst :). Vad är du tacksam för?

 

 

 

 

 

Du kan om du vill

Det finns en person som kan förändra mitt liv och det är jag.

Det finns en person som kan förändra ditt liv och det är du

 

Var den du är

Det är svårt att sätta ord på vad jag tänker och känner, men D Seuss sammanfattar senaste tidens funderingar för mig. Jag inser att någon alltid kommer att missuppfatta mig, precis som att jag missuppfattar andra. Min önskan är att verkligen få lära känna och vara den jag är innerst inne är och att alla andra gör detsamma. Att vi verkligen tillåter oss att vara de unika individer vi är så länge vi inte skadar någon annan. Jag tror, att ju mer vi tillåter oss att vara oss själva och respektera oss själva, desto mer kan vi acceptera och respektera andra. Jag är inte du, du är inte jag och det är precis som det ska vara. Något som jag mår bra av, som hjälper mig, som jag tycker om, kanske inte är rätt för dig och tvärtom. Jag vill tillåta mig att vara den jag är och känna vad som är bra för mig. Jag hoppas du gör detsamma.

Vem är jag?

Introvert HSP

HSP = Highly Sensitive Person. Det är inte en diagnos utan ett medfött personlighetsdrag hos ca 20 % av befolkningen. När jag första gången läste om HSP grät jag av lättnad. Jag kände så väl igen mig. Jag är utan tvekan HSP och det är numera helt ok för mig. Till och med mer än ok. Jag ser det många gånger som en styrka. Min känslighet har funnits med mig så länge jag kan minnas. Jag har svårt att vistas i större grupper mer än korta stunder. Inte konstigt att jag avskydde skolan. Starka dofter, otrevliga ljud, ljus och andra störande sinnesintryck gör mig väldigt trött. Åh andra siden njuter jag ofta intensivt av behagliga sinnesintryck. Jag känner in sinnesstämningar hos personer jag möter och påverkas av det. Det gör också att jag många gånger kan sätta mig in i hur andra känner och uppleva djup empati. (vilket man givetvis inte behöver vara HSP för att göra). Jag har behov av att tänka mycket innan  jag talar. Jag måste vila och vara för mig själv ibland.  Det är bara några av de saker som för mig är att vara HSP. 

 Jag har inte valt att vara HSP och jag kan inte välja bort det. Ungefär som att jag inte kan välja att ha en annan hårfärg. Jo, jag kan färga håret, men min äkta hårfärg finns ju ändå där under och kryper till slut fram om jag inte hela tiden har kontroll över den genom att färga över med den fejkade nyansen. Det går att låtsas ett tag. Att klistra på mig ett skal och låtsas vara något jag inte är.  Låtsas att jag inte känner så starkt, att jag tål allt som "vanliga" människor tål. Det går, men inte i längden. Det sliter för hårt på mig precis som hårfärg i längden sliter på håret och gör det matt och livslöst  (om man inte färgar med örtfärg då förstås :) ) När jag nu skriver det här så slår det mig att detta troligen haft stor del i min utmattning. Jag har tidigare kämpat emot min känslighet och vägrat acceptera den. Det känns som om den kampen är över nu. Tack och lov.

Jag vill klargöra att jag absolut inte vill att andra ska ta extra hänsyn till mig för att jag är känslig. Hemska tanke. Nej, jag tar numera ansvar för mig själv och gör det jag behöver för att ha glädje av min HSP-personlighet istället för att tyngas av den. Jag använder den i mitt arbete. När jag är medveten och närvarande tar jag ingen skada av att känna in min omgivning. Tvärtom. Bara jag får min viktiga egentid ibland.

Jag vet att jag ibland kan upplevas som udda och kanske otrevlig eftersom jag bl.a missar att hälsa på folk. Det är inte alls meningen att vara otrevlig. Jag är bara i min egen lilla bubbla och vilar från omvärlden. Det är en slags automatisk försvarsmekanism som jag behöver.

Jag är väldigt nyfiken på vad du som inte är HSP tänker om detta. Jag har ju inte själv det perspektivet och vill gärna veta hur det är. Kommentera, så blir jag glad. Även om du skulle råka vara kritisk :) Givetvis vill jag ha kommntarer från dig som är HSP också.

Här finns mer om HSP:

http://www.sensitiv-hsp.se/

Vem är jag?

Min hypnoanalys 

Allt okänt kan ju verka konstigt och främmande och någon kanske frågar sig. Är det inte farligt med hypnos? Jag svarar, nej det är helt naturligt och tryggt. Är det jobbigt? Ja, bitvis riktigt skitjobbigt.  Är det värt det? Ja, så innerligt. 

Jag startade min hynpoanalys hos Marina Spetz när jag var mitt i en kris nu under våren 2015. Hon berättade att det skulle komma att blir tufft och undrade om jag verkligen ville göra detta nu. "Det är ju ändå skit, så vi kör" sa jag. Att vara i hypnos är behagligt. Jag var djupt avslappnad, men vaken. Jag fick gå igenom minnen från min barndom och bara rabbla det som kom till mig. Det var allt från små obetydliga, neutrala minnen till mer känslomässiga. T.ex mindes jag när jag fick leksakshund som kunde skälla, när jag skrek omotiverat högt så att min bror skulle få skäll, när jag hjälpte tjejkompis upp från vägen när hon blivt knuffad, när jag styrde och ställde över en killkompis. Jag har en bild av mig som en snällt barn. Men jag fick bl.a lära mig att jag var snäll men inte alltid. Jag accepterar det nu.

Jag är oerhört glad och tacksam att jag upplevde att mina föräldrar såg mig och tog hand om mig. Det var värre med vissa lärare och andra "professionella" vuxna. Under en session vara jag så arg på de dumma vuxna jag stött på i mitt liv. De som inte sett mig, som behandlat mig orättvist. Som skadade mig. Skolsköterskan som kommenterade min vikt på högstadiet" Du är ju lite rund, men det är nog inget att göra något åt" Denna kommentar resulterade i en ätstörning som tack och lov inte gick för långt. Nu inser jag att hon troligen inte alls menade något illa. Oavsett så var det min tolkning och min reaktion som startade ätstörningen. Jag har förlåtit och accepterat. Troligen har denna acceptans hjälpt mig med min nuvarande viktminskning.

En annan händelse som satt djupa spår är också från högstadiet. Alla skulle sjunga upp för kören. Jag protesterade och sa att jag ändå inte vill vara med i kören. Men alla skulle sjunga. Vi fick gå in en och en till läraren (som jag för övrigt tyckte mycket om bortsett från denna händelse). När jag sjungit sa han " Tyvärr så får du inte vara med i kören" Detta är jag uppenbarligen inte färdig med. Jag börjar gråta när jag skriver det här. Jag älsakar att sjunga, men jag vågar inte. Det sitter djupt. Men jag vill inte ha den här begränsningen längre. Jag ska sjunga!  Fortsättning följer.

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om hypnoanalysen, men jag ska komma till kärnan. Det jag ville ha hjälp med var min självkänsla. Jag ville veta varför jag inte har klarat av att älska mig själv. Så mycket som jag har jobbat med detta. Jag har kommit långt, men inte ända fram.  När jag jobbat mig igenom minnen och hela känsloregistret kom jag till slut till bortträngningen. Det som jag inte längre mindes med mitt medvetna, men som nu plockades fram ur mitt undermedvetna (Är det rätt uttryckt Marina? Rätta mig om jag har fel ).  Jag hade varit lite rädd att det skulle vara något hemskt som jag utsatts för. Det var det inte.  Det var inget som någon gjort mot mig utan något som jag skapat själv. När min älskade lillasyster föddes var jag sex år och min bror var åtta. Vi älskade henne högt från första stund. Det minns jag . Den kärleken känner jag fortfarande. Jag älskar min syster så oerhört mycket. Det som hände inom mig, det som jag hade förträngt, är ingens fel. Det som hände vara att jag kände att min syster var mer värd än jag.  Att hon var mer älskad än jag. Att jag inte var värd samma kärlek och uppmärksamhet. Den lilla sexåringen kände och upplevde detta som en sanning och höll det inom sig. När jag i hypnosen kunde se detta så kunde jag också se att det inte var sant då och att det inte är sant nu. Ord räcker inte till för att beskriva befrielsen som detta innebar och innebär för mig. Jag är inte på topp jämt, jag känner inte innerlig kärlek till mig själv hela tiden. Men nu vet jag hur den känns och vilken kraft det är. Nu vet jag att det verkligen är sant att jag måste älska mig själv innan jag kan älska någon annan. Nu känner jag verkligen sanningen i orden som vissa av er kanske har hört mig säga " Genom att ta hand om och älska dig själv så gör du hela världen en tjänst"

Tack Marina för din fantastiska förmåga att hjälpa mig och andra. Här hittar ni proffsiga hypnoterapeuten Marina Spetz:

http://www.marinaspetz.se/

Vem är jag? Mod och sanning

Blev påmind om denna fundering häromdagen. En ny kund berättade att hon kollat min hemsida och läst min blogg för att få en uppfattning om vem jag är. Vet jag vem jag är?

Jag har inte en klar och tydlig bild av mig själv och kommer kanske aldrig att ha det. Jag förändras ständigt genom mina upplevelser och erfarenheter. Jag uppvisar olika personligheter och känner mig på olika sätt beroende på miljö, situation, personer jag interagerar med etc. Knappast unikt för mig. Så är vi väl alla (mer eller mindre).

Visar bloggen vem jag är? Syftet med bloggen är nog (tror jag :) ) att du ska få en uppfattning om vad jag och företaget står för. Det är lite som min arbetsroll som skriver. Lite tillputsat och genomtänkt. Jo, så är det. Lite som på facebook. Hur många skriver om sina mörka sidor, mindre vackra tankar och handlingar?

Vad står jag för? Det är ju faktiskt ett likhetstecken mellan vad jag och företaget står för. Jag är ju företaget :). Detta leder mina tankar in på vissa grundläggande värderingar som för mig växer sig starkare för varje dag. De kan sammanfattas med mod och sanning.

Jag blir djupt berörd och imponerad av människor som vågar blotta sig och visa sitt sanna jag. De som vågar visa sin svaghet och sårbarhet och vara sanna om och mot sig själva. Som vågar erkänna att de inte är perfekta. (Vad är förresten perfekt och finns det någon som är det ?) Jag imponeras och inspireras av de som inte låter rädslorna hindra dem. De som övervinner det som skrämmer dem genom att kasta sig ut. Jag är inte där än. Jo, jag har faktiskt gjort det vid ett par tillällen, men låter fortfarande rädslor beränsa mitt liv. Därför ska jag nu börja öva. Öva på att vara sann och ärlig i det jag skriver här. Fortsättning följer. 

 

Återupptäckt kärlek

Det är få saker som jag älskar så mycket och som påverkat mig och mitt liv så positivt som Frigörande dans. Hela Dej i Åsen hade inte funnits utan Anne Grundel´s Frigörande dans. Jag hade inte haft modet att lyssna till mig själv, utbilda mig till massör, lämna sjuksköterskeyrket, starta eget, inte ge upp, kämpa på och utbilda mig till yogalärare och kinesiolog, utan Frigörande dans. Av olika orsaker har dansen fått vila ett par år. Den fantastiska yogan har tagit en välförtjänt och givande plats både privat och i jobbet. Igår återupptäckte jag dansen och kärleken blossade genast upp igen.


Jag hade besök av två dansfrälsta vänner och när jag tryckte Play på stereon kunde vi inte sitta still. Vem kan sitta still till Howard Jones´ New song, Dr Alban´s  Sing Hallelujah eller Safri Duo´s  The Bongo Song? Inte jag. Men, det fina, och det som kan vara svårt att förklara med Frigörande dans, är att du får vara stilla. Du måste inte röra dig, dansa. Du får göra, eller inte göra, som du och din kropp vill. Inga krav. Inga måsten. Om din kropp vill vara stilla fast musiken är medryckande så är du stilla. Om din kropp vill röra sig mycket och snabbt fast musiken är stillsam så får den det.

Jag har inte  ord kunde beskriva hur underbart,  utvecklande, stärkande, läkande det är att få röra sig (eller vara stilla) kravlöst till musik. Det måste upplevas. Det finns inga bestämda steg i frigörande dans. Du lotsas genom kroppen av ledaren, som kallas dansinspiratör, och av musiken. Du inspireras till att känna de olika kroppsdelarna och hela kroppen. Du inspireras till att röra dig på olika sätt, t.ex mjukt och flödande, kantigt och taktfast, lätt och luftigt, vilt, stilla. Du inspireras och lotsas, men du gör precis som du vill.

Under vårt danspass igår kände jag styrka, glädje, harmoni, kraft och acceptans. Efteråt kände jag en djup glädje och tacksamhet över livet. Det är inte alltid det känns så starkt för mig efter ett danspass, men jag känner mig alltid närmare mig själv efter att ha dansat.

Nu vill jag dansa mer, och jag vill inspirera till dans. På pingstdagen blir det dans i Åsen. Hjärtligt välkommen att dansa med mig. Mer info kommer att finnas här

Här får ni lite känsla av gårdagens dans:

https://youtu.be/raostGmaOdA

https://youtu.be/L03JVPaZpyc

https://youtu.be/YzhqBiSE7eY

https://youtu.be/AG-YE8IiV5U

Hitta din Yoga

I, och nära, lilla fina Karlsborg har du en hel del att välja på. Otroligt mycket faktiskt för att vara en så liten ort.Har jag glömt någon? Har du testat någon av dessa yogaformer? Kommentera gärna. Tack :)

 

Jag erbjuder Ayurvedayoga som är en form av Hathayoga där yogan anpassas efter väder, årstid, tid på dygnet och individen. Genom att hela tiden utgå från dina egna förutsättningar och få hjälp med att hitta olika alternativ på att utöva yogapositionerna behöver du inte vara varken vig eller tränad. Jag fokuserar mycket på att du ska lyssna på din kropp och göra övningarna utifrån din kropps förutsättningar. I ett pass ingår andningsövning, mjuk uppvärmning, solhälsningar (en serie av rörelser), ett antal yogapositioner (Asanas) som hålls i några andetag var samt en liggande guidad avslappning/meditation, s.k. Yoga Nidra. Jag har ingen musik under passet och vi yogar med öppna ögon. Det är bara när vi landar i andningen innan passet och under avslappningen efter som ögonen är slutna.

Här finns mer om yogan och aktulla kurser:

http://www.hela-dej.se/empty_35.html

Min fina "kollega" Maria Eklund Wadensten leder Global Yoga. Jag längtar efter att få delta på hennes yoga igen. Mycket för att hon är den hon är. Entusiastisk, inspirerande, varm, närvarande, trygg. Men också för att hon är en duktig yogalärare som leder en härlig yogaform. Jag gillar att hon alltid ger oss en intention inför ett yogapass. Du får också prova olika andningsövningar. Ett pass består av uppvärmning, olika solhälsningar och positioner och avslappning. Global Yogan är mer fysisk krävande än min yoga. Det är mer flöde än Ayurvedayogan. Du blir varm och andfådd (iaf blir jag det :) ) Maria har härlig musik under passet och avslappningen.  Yogan rekommenderas verkligen för dig som vill stärka kroppen, få energi, ha roligt och samtidigt öva närvaro.

http://www.familjebiten.se/

För drygt en vecka sedan var jag hos Jeanette "Rultiga Rut" Johansson och provade Mediyoga. Gilade henne direkt. Hon utstrålar värme och godhet och hela lokalen genomsyras av den känslan. Yogan utförs liggande och sittande på mjuka ullmattor. Ögonen är slutna genom i stort sett hela passet. Andningen är ännu mer central (om möjligt) än andra yogaformer jag provat). Fokus, fokus, fokus handlar det om. Fokus med hjälp av andningen och med hjälp av mantran (ord) som upprepas tyst inom dig själv, eller sjungs/uttalas högt. Jag har svårt att helt återge vad vi gjorde, för jag var så närvarande i nuet. Otroligt skön känsla. Men övningarna vi gjorde var mycket rygg, axlar, nacke. Avslappning och meditation med mantra avslutade detta underbara pass. Jeanette hade mjuk, asvlappnande musik på och bitvis mantran som vi fick sjunga med i. Denna yoga rekommenderar jag verkligen till den stressade som har svårt att varva ner och den som har spända axlar och nacke.

https://rultigarut.wordpress.com/

De tre nämnda yogaalternativen innebär yoga i små grupper där läraren ser alla deltagare. Det innebär att läraren har möjlighet att justera positioner genom ord eller handling och ge individuella tips. Det innebär att läraren också kan se djupare, bortom yogapositioner och den fysiska kroppen. Det innebär också att det ofta, efter några gånger, blir en trygg liten grupp. Det uppskattas av många och hjälper oss att nå djupare in i närvaron och oss själva.

Gymnastikföreningen i Karlsborg erbjuder yoga i Strandskolans gymnastiksal. Jag provade förra året och gillade passet. Detta är också Hathayoga, men inte samma som Ayurvedayogan. Andning, yogaövningar och liggande guidad avslappning (Yoga Nidra) ingår i passet. Ett utmärkt alternativ för dig som inte kan/vill binda upp dig på en hel kurs.

http://www3.idrottonline.se/KarlsborgsGF-Gymnastik/

STC Karlsborg har, tillfälligt,  Yoga på schemat. Har tänkt testa någon gång men det har inte blivit av. Kanske någon som testat kan berätta/kommntera hur det är?

http://www.stc.se/klubbar/karlsborg/

Yoga är för alla

 Alla snygga yogabilder på Internet och annan media kan vara inspirerande, men också avskräckande. Det späder på bilden av att yoga är för viga, starka och snygga. Jag är inte smal och har inte de trendigaste  yogkläderna. Jag kan inte utföra alla Asanas till fullo. Jag kan inte stå på huvudet. Ibland tvivlar jag på mig själv som yogalärare och förebild för yogaelever. Men för det mesta känner jag yogans djupare innebörd. För mig är det acceptans. Jag kan se/känna att det t.o.m. kan vara en styrka att se ut och vara som jag. Kanske vågar någon börja på yoga när de ser att yogafröken inte är "perfekt".  

Yoga är för alla. Jag lovar, det finns en yogaform för dig. En missuppafattning jag stöter på är att yoga innebär att sitta stilla och andas, med benen i kors, i en timma eller mer. En annan, vanligare uppfattning innebär att du måste vara vig, supertränad, smal och ha snygga tights för att yoga. Yoga är mycket större än så. I yogan igår bl.a. andningsövningar, meditation, avslappning och stillhet. Kroppsliga övningar i form av flöden av rörelser, sk Vinyasa och positioner du stannar i under några andetag (upp till några minuter beroende på yogaform), sk Asanas, ingår också i yogan.

Yoga ger så mycket och behövs verkligen i dagens stressade samhälle. Yoga hjälper dig att stanna upp, acceptera, känna vem du är och vad du behöver. Den ger dig kraft att genomföra förändringar som är bra för dig och som bonus blir du starkare och vigare i kroppen.

Jag har tänkt mycket på detta med hur vi ska få fler att hitta till yogan. Hur vi ska motverka att många får en ensidig, felaktig bild av yogan. När jag läste Karin Björkegren Jones blogg, blev jag beslutsam och insåg att det är dags att agera. Det kommer att läggas ut mer accepterande yogabilder på mitt Instagramkonto i fortsättningen. Läs Karins blogg här:

http://yogavita-yogavita.blogspot.se/2015/03/hur-gor-vi-yogavarlden-mer-inkluderande.html

 

Här hittar du mig på Instagram:

https://instagram.com/mariaheladej/

 

 

 

 Avundsjuka Del 2

Bli också MEDVETEN om när andra riktar sin missunsamhet mot dig. Bli medveten om att det inte handlar om dig. Låt dig inte slås ner, var glad och tacksam för det du har, förminska dig inte, förvägra inte världen din storhet, din potential, dina talanger. Var stolt över att vara du <3

Avundsjuka

Varför tycker jag det är så viktigt att skriva om avundsjuka och missunnsamhet? För att:
  1. Min missunnsamhet skadar mig själv och den skadar andra. Det påverkar min kropp, min själ och mitt välbefinnande. Kanske infinner sig en känsla av att jag är ett offer (stackars mig som inte har det som han/hon har). Kanske blir jag irriterad och tänker att jag minsann förtjänar det där jag vill ha bättre. Jag kanske biter ihop käkarna och blir spänd i kroppen av denna irritation. Knappast sköna känslor. Men, när jag i efterhand reflekterar över min upplevda missunnsamhet känner jag att det gör mest ont att jag tänkt elaka tankar om den som har det jag vill ha. Även om jag inte agerat eller sagt något så är det faktiskt inte oskyldigt.  Jag vet att jag sagt saker som jag ångrar. Saker som bara handlar om mig och min missunnsamhet och absolut inget om den person jag kommenterat.  Det gör ont att veta att jag riktat missunnsamhet mot någon eftersom jag vet att:
  2. Andras missunnsamhet skadar mig. När avundsjuka och missunnsamhet riktas mot mig blir jag nedtryckt och ledsen. Jag börjar tvivla på att jag förtjänar det jag har. Jante knackar på och talar om att jag inte ska tro att jag är något. Jag förminskar mig och kanske förvägrar mig själv att känna stolthet över det jag åstadkommit och det jag är bra på.
  3. Missunnsamhet är ett gift i största allmänhet. Det kan hindra människor från att blomstra och nå sin högsta potential. Det fövägrar oss lyckan och stoltheten i att ha åstadkommit något. När själva riktar den mot andra förgiftar vi oss själva, skadar vår själ och sliter på vår kropp.

För mig stavas medicinen mot missunsamhet MEDVETENHET. Bli medveten om när du är avundsjuk och vänd det till något positivt. Var inte missunnsam. Det kommer inte att göra dig lyckligare eller ge dig mer av det goda. Vad är du avundsjuk på? Framgång, pengar, frihet, skönhet, popularitet....? Vad har personen du är avundsjuk på behövt göra för att få det du är avundsjuk på. Har det uppnåtts utan att någon annan drabbats? Tycker du det verkar vara värt priset? Låt dig i så fall inspireras och gör det som krävs för att få det du vill ha. Verkar det för tufft? Känn i så fall beundran för den som kämpat. Var inte missunnsam.

Gör om Gör rätt

Ibland är det "Gör om och gör rätt" som gäller. Det finns så mycket jag vill med Hela Dej i Åsen, men jag kan och ska inte göra allt som känns roligt och spännande. Det som hjärtat är med i, det ska jag göra (Yoga, Ayurveda, Massage, Kinesiologi, Antistress). Testade återigen med fasta öppettider i butiken, men har insett att jag inte bör fortsätta med det. Hela Dej i Åsen är (iaf just nu ) ett enmansföretag. Jag vill inte binda upp mig på helgerna. Jag kan/vill inte jobba 6 dagar i veckan (trots att jag är egenföretagare ) På vardagarna jobbar jag mer än 40 timmar och jag älskar det. Men mitt liv har blivit nästan bara jobb. Jag lever inte som jag lär. 2015 vill jag känna att jag gör mitt bästa för att leva som jag lär 2015 vill jag ha ett liv utanför jobbet och ha kraft över att ta hand om mig, min man, vårt hem. 2015 vill jag fortsätta göra mitt bästa för er kunder vid varje behandling och yogapass. Butiken kommer fortsättningsvis bara innehålla sådant som direkt hör ihop med resten av verksamheten (t.ex yogamattor, ayurvediska teer) Doftljus, tvålar m.m kommer att säljas ut. Butiken kommer att vara öppen enligt överenskommelse (tel eller e-post)

 

 

 

Alun i deo?

Fick en fråga angående innehåll i Rosenseriens produkter idag. Ursäkta att jag inte hann/kunde svara ordentligt just då. Jag tog inte ditt namn heller. Frågan väckte undran och nyfikenhet hos mig så jag kollade runt lite.

Här, på Rosenseriens hemsida, kan du läsa om deras ingredienser:

http://www.rosenserien.com/index.php?option=com_content&view=article&id=99&Itemid=630&lang=sv

Angående Alun så är jag enig med Hannah Sjöström, författare till bloggen Naturligt snygg. Här finns ett inlägg om Alun:

http://www.naturligtsnygg.se/tag/alun/

 

Personligen är jag inte heller rädd för naturlig Alun. Men, jag uppmanar dig att känna efter vad som är rätt för dig.

Tack för frågan :) Jag älskar att få frågor. Det hjälper mig att utvecklas. Kanske dyker en ny produkt snart upp på Hela Dej i Åsen´s hyllor tack vare denna fråga :)

Respekt

Postar idag ett långt citat på engelska av författaren José Micard Teixeira. Ord som skådespelerskan Meryl Streep lever efter. Ord som jag delvis önskar att leva efter. Men jag vill fortfarande le även mot de som inte ler tillbaka. De behöver det. Jag vill fortfarande ge kärlek till de som minst förtjänar det. De behöver det mest. Men jag vill inte bli trampad på. Jag vill inte tyst acceptera att bli orättvist behandlad, eller se andra bli orättvist behandlade.. Jag vill inte tolerera att någon är insmickrande trevlig och sedan, pga avundsjuka och missunnsamhet pratar bakom min eller någon annans rygg.  Jag vill kunna vara tydlig och säga ifrån när någon går över gränsen och är omotiverat oförskämd mot mig eller andra. Önskar att jag snart vågar sätta ner foten. 

“I no longer have patience for certain things, not because I’ve become arrogant, but simply because I reached a point in my life where I do not want to waste more time with what displeases me or hurts me. I have no patience for cynicism, excessive criticism and demands of any nature. I lost the will to please those who do not like me, to love those who do not love me and to smile at those who do not want to smile at me.

I no longer spend a single minute on those who lie or want to manipulate. I decided not to coexist anymore with pretense, hypocrisy, dishonesty and cheap praise. I do not tolerate selective erudition nor academic arrogance. I do not adjust either to popular gossiping. I hate conflict and comparisons. I believe in a world of opposites and that’s why I avoid people with rigid and inflexible personalities. In friendship I dislike the lack of loyalty and betrayal. I do not get along with those who do not know how to give a compliment or a word of encouragement. Exaggerations bore me and I have difficulty accepting those who do not like animals. And on top of everything I have no patience for anyone who does not deserve my patience.”

- José Micard Teixeira (words Meryl Streep live by)

Balans och vatten

Ayurveda erbjuder kunskap som hjälper kropp och själ att återfå och behålla balans. Dagens samhälle innehåller mycket som skapar obalans. Tempot är högt, intrycken är många, vi reser mycket och har ofta oregelbundna tider. Balansen mellan aktivitet/sömn, vila kanske inte alltid är den bästa. Vi hinner/orkar kanske sällan laga bra mat och äta i lugn och ro. Det finns inte tillräcklig tid till träning/motion.

 

När vi inte tar oss tid att göra rätt saker för vår hälsa så hamnar vi i obalans. Vi kanske inte märker det först. Det kan vara små tecken, men alla obehag är obalanser. Det kan var känslomässigt genom att vi lättare än vanligt blir ledsna, oroliga och eller arga, irriterade. Det kan vara kroppsligt i form av värk, magproblem, hudproblem, övervikt, undervikt.

 Obalans föder obalans. När vi hamnat i en obalans är det lätt att vi dras till sådant som får oss ännu mer i obalans. Fel mat, för mycket eller för lite aktivitet (beroende på vilken obalans du har), negativa tankar ....

Vid en lättare obalans kan du själv återfå balans genom Ayurveda. Det är en tilltalande livskunskap som känns naturlig, byggd på sunt förnuft och många tusen års kunskap. Ayurveda är snäll och förlåtande. Inga pekpinnar, utan enkla råd. Mitt tips är att börja med en rutin och sedan bygga på när du känner att du är redo. Ta inte alla förändringar på en gång. det är ofta dömt att misslyckas. Börja med vatten.

 

Vatten är livsviktigt. Många av oss dricker för lite vatten (och kanske för mycket annat). Hur mycket vatten får du i dig på en dag? Hur mycket kaffe,te, läsk, saft och annat dricker du? Första steget till balans är medvetenhet. Skriv en vätskelista i några dagar.

 

Drick vatten! Börja dagen med att koka upp vatten. Drick det när det svalnat till lagom temperatur. Gärna med en bit färsk Ingefära eller en skiva ekologisk citron i. Varmt/ljummet vatten är bra för magen, matsmältningen och hela systemet. Magen blir inte glad av iskallt vatten. Ha gärna en termos med varmt vatten med dig under dagen. Det kan vara ovant i början att dricka varmt/ljummet, men jag lovar att du vänjer dig och att kroppen jublar :)