Hela Dej i Åsen

Blogg

Vem är jag?

Introvert HSP

2015-08-07

HSP = Highly Sensitive Person. Det är inte en diagnos utan ett medfött personlighetsdrag hos ca 20 % av befolkningen. När jag första gången läste om HSP grät jag av lättnad. Jag kände så väl igen mig. Jag är utan tvekan HSP och det är numera helt ok för mig. Till och med mer än ok. Jag ser det många gånger som en styrka. Min känslighet har funnits med mig så länge jag kan minnas. Jag har svårt att vistas i större grupper mer än korta stunder. Inte konstigt att jag avskydde skolan. Starka dofter, otrevliga ljud, ljus och andra störande sinnesintryck gör mig väldigt trött. Åh andra siden njuter jag ofta intensivt av behagliga sinnesintryck. Jag känner in sinnesstämningar hos personer jag möter och påverkas av det. Det gör också att jag många gånger kan sätta mig in i hur andra känner och uppleva djup empati. (vilket man givetvis inte behöver vara HSP för att göra). Jag har behov av att tänka mycket innan  jag talar. Jag måste vila och vara för mig själv ibland.  Det är bara några av de saker som för mig är att vara HSP. 

 Jag har inte valt att vara HSP och jag kan inte välja bort det. Ungefär som att jag inte kan välja att ha en annan hårfärg. Jo, jag kan färga håret, men min äkta hårfärg finns ju ändå där under och kryper till slut fram om jag inte hela tiden har kontroll över den genom att färga över med den fejkade nyansen. Det går att låtsas ett tag. Att klistra på mig ett skal och låtsas vara något jag inte är.  Låtsas att jag inte känner så starkt, att jag tål allt som "vanliga" människor tål. Det går, men inte i längden. Det sliter för hårt på mig precis som hårfärg i längden sliter på håret och gör det matt och livslöst  (om man inte färgar med örtfärg då förstås :) ) När jag nu skriver det här så slår det mig att detta troligen haft stor del i min utmattning. Jag har tidigare kämpat emot min känslighet och vägrat acceptera den. Det känns som om den kampen är över nu. Tack och lov.

Jag vill klargöra att jag absolut inte vill att andra ska ta extra hänsyn till mig för att jag är känslig. Hemska tanke. Nej, jag tar numera ansvar för mig själv och gör det jag behöver för att ha glädje av min HSP-personlighet istället för att tyngas av den. Jag använder den i mitt arbete. När jag är medveten och närvarande tar jag ingen skada av att känna in min omgivning. Tvärtom. Bara jag får min viktiga egentid ibland.

Jag vet att jag ibland kan upplevas som udda och kanske otrevlig eftersom jag bl.a missar att hälsa på folk. Det är inte alls meningen att vara otrevlig. Jag är bara i min egen lilla bubbla och vilar från omvärlden. Det är en slags automatisk försvarsmekanism som jag behöver.

Jag är väldigt nyfiken på vad du som inte är HSP tänker om detta. Jag har ju inte själv det perspektivet och vill gärna veta hur det är. Kommentera, så blir jag glad. Även om du skulle råka vara kritisk :) Givetvis vill jag ha kommntarer från dig som är HSP också.

Här finns mer om HSP:

http://www.sensitiv-hsp.se/

Antal kommentarer: 1

2015-08-08 09:40:14 - Helena

Stämmer så väl in på mig med, önskar ibland att man stärka upp sin högkänslighet
Namn:
E-postadress:
Hemsideadress:
Meddelande:
:) :( :D ;) :| :P |-) (inlove) :O ;( :@ 8-) :S (flower) (heart) (star)




Mata in koden inbäddad i bilden