Hela Dej i Åsen

Blogg

Överraskningar från mitt inre

2016-10-09

Gårdagen, lördag 8/10, spenderades på Aspö gård i Skövde, där Ulrika Johansson, Yoga för Kropp och Själ höll en endagarsretreat med yoga och meditation. 

En fantastiskt spännande och bitvis skönond (för både kropp och själ) upplevelse. Om du får chansen så rekommenderar jag dig verkligen att delta på retreat med Ulrika. Varje människa är unik och har sina egna erfarenheter och kunskaper. Varje människas bagage ser olika ut. Men, som en av deltagarna uttryckte i slutet av gårdagens retreat; vi har alla svar inom oss. Om vi bara tar osss tid och mod att lyssna. Jag fick tid och inspiration att lyssna igår och detta är lite av det jag upplevde.

 

Redan innan jag klev in på Aspö hade jag medvetet bestämt att detta var min dag. En dag då jag skulle få möjlighet att vara med mig själv utan att känna behov av att vara trevlig och duktig . Känner när jag skriver detta att jag vill förklara/förtydliga. Givetvis  menar jag inte att jag skulle vara otrevlig, men jag ville känna kravlöshet. Känna att jag inte var tvungen att prata med andra, vara social. Känna att jag inte behövde bevisa något för någon annan. Kände mig lugn när jag klev in, hälsade på Ulrika och tog plats på mattan.

Jag hoppades på en dag i tystnad och hade lovat mig själv att ge mig själv detta oavsett vad "reglerna" för dagen skulle vara.  Hjärtat jublade när Ulrika bjöd in till tystnad. På ett mjukt sätt uppmanade hon, utan tvång eller pekpinnar, till tystnad, så att vi skulle få chans och möjlighet att vara med oss själva. Jag vet att det kan verka märkligt, tråkigt och kanske skrämmande för den som inte provat. Jag tyckte själv det kändes obehagligt första gången. Minns att vi vid detta tillfälle satt och åt under tystnad. Jag kände mig otrevlig och obekväm. Numera älskar jag att få möjlighet till tystnad.

Yinyogapasset var så skönt för både kropp och själ. Det är ju inte alltid som det bara är behagligt, men idag kunde jag bara få njuta. Det var ganska rejält skönont i vissa positioner, men det släppte allteftersom. En härlig känsla. Jag förstår att yinyoga är så populärt :)

 

Min första aha-upplevelse för dagen kom under första meditationen då vi uppmärksammade vårat hjärta. Jag upplevde att hjärtat slog tungt och ansträngt. Jag blev först rädd och ville fly och avbryta meditationen, men valde att vara kvar. Plötsligt fick jag en känsla av en katt vilande på bröstet. En spinnande katt. Känslan som kom var saknad och tårarna började rinna. Jag satte ord på det i mitt inre. Jag saknar att ha en katt nära mig. Men, det var också en symbol för att jag behöver lugn, stillhet och mys. Jag såg/kände för mitt inre hur jag satt, med katt i knät och en bok, i en mjuk soffa med en filt och en kopp te. Hjärtat slog nu lugnt och tryggt.

 

Hathayoga var nästa punkt på programmet. Ett känslomässigt riktigt jobbigt pass för mig. Jag kände mig dålig som inte klarade positionerna bättre. Tänkte att detta borde vara lätt för mig som är yogalärare. Tänkte att jag borde ha tränat mer yoga. Framåtfällningarna kändes sköna och lätta. Bakåtböjningarna var plågsamt jobbiga. När vi skulle göra kamelen började jag nästa gråta. Det är ibland svårt att vara sann och verkligen tolka kropp och sinnes signaler rätt. Är detta kroppens sätt att tala om att jag behöver mer aktivitet och mer bakåtfällningear eller att jag behöver mer stillhet och framåtfällningar.  Jag tror att jag behöver mer vila och introspektion för att sedan mjukt införa mer aktivitet och utåtriktning.

 

Att äta lunch i tysthet var underbart. Se,höra, lukta, känna och smaka. Att slippa vara social. Att slippa ha en roll. Att bara få vara. Efter maten var det dags för en meditativ promenad runt Karstorpssjön. Kom på mig själv med att tänka dömande tankar om någon som kollade sin mobiltelefon och kom snart på orsaken till dömandet. Jag ville själv sätta på min mobil för att kolla om jag fått svar på vänförfrågningar och om någon gillat mina inlägg å facebook. Jag fick tvinga mig att låta bli. inser att detta inte är sunt för mig och lovar mig att ha detta i åtanke. Jag lämnade den kvar i lokalen när jag gick ut.

 

Promenaden skulle ske långsamt, men jag halkade efter eftersom min kropp hade en betydligt långsammare takt än de andra. Jag kom på mig själv att tänka att jag borde öka på takten för att inte komma efter, men kroppen var väldigt bestämd och jag lyssnade. Jag fick en fantastisk promenad fylld av insikter. Jag kände hur det kändes att gå på olika underlag. Jag kände hur kläderna stramade mot kroppen. Min vinterjacka är snart för liten och det känns inte bra. Kände mig lite dålig som tillåtit kilona att läggas på. Noterade detta och lovade mig att snällt lyssna till hur jag bäst kunde göra något åt detta. Hörde gruset under fötterna. Såg underbara vyer. Vackra färger på löven. Fantastiska träd, stora och små, gamla och unga. Vatten.  Jag kom på mig själv med att vilja fånga och spara upplevelserna och dela dem. Ville ta upp telefonen och fota men den var, som tur var, inte med. Jag hörde fåglar, vinden susa i träd och vass, och upplevelsen av hur olika det lät. När jag stötte på andra människor kom jag på mig själv med att ta ansvar för deras känslor. Ville inte att de skulle bli illa till mods av mitt udda beteende. Att jag gick mycket långsamt under tystnad utan att säga hej eller se åt dem. Kroppen vägrade att öka takten och jag kom tillbaka sist av alla. Det gav mig möjlighet att konfrontera en av mina rädslor i livet. Rädslan att komma för sent och rädslan att sticka ut/vara märkvärdig. Jag smög in och satte mig på min plats precis innan Ulrika lät klangskålen ljuda för att markera att det var dags för den sista programpunkten, mediyoga.

 

Jag tycker om att få ljuda i yogan. Att kravlöst släppa ut ljud/mantra på utandeningen. I mediyogan gjorde vi det när vi tonade in och tonade ut passet. Det är också värdefullt att ha med sig ett mantra som hjälp för att vara här och nu i andetagen. Mediyogapasset var mest skönt och en påminnelse om mina spända, stela axlar som behöver mer omtanke.

 

Dagen avslutades i ring där alla fick möjliget att dela sina upplevelser. Det är alltid lika fint att få höra andras reflektioner och känslor. Många gånger väcker det igenkänning och/eller ahaupplevelser. Tack alla fina deltagare. Tack Ulrika för denna fina dag och tack till dina medhjälpare för god mat och välordnat evenemang.       

Antal kommentarer: 1

2017-02-09 12:15:43 - Eva, naarendra@hotmail.com

(heart)
Du skriver på ett väldigt uppriktigt och utelämnande ärligt sätt... det är upplyftande och skönt att läsa!
Tack för att du delar med dig!

Jag påminns om att lyssna på min kropp och mina behov!
Namn:
E-postadress:
Hemsideadress:
Meddelande:
:) :( :D ;) :| :P |-) (inlove) :O ;( :@ 8-) :S (flower) (heart) (star)




Mata in koden inbäddad i bilden